2016-09-20


För många svar och för få frågor!

Den 18 september höll jag ett anförande för de kursdeltagare som då hade genomgått SST:s utbildning för unga ledare i trossamfunden: Ledarskap, religion och demokrati.

Jag frågade dem:

Kan man egentligen bli diplomerad demokrat? Det är en fråga som kanske är lite udda eftersom ni snart ska ta emot diplom av mig. Fast ändå är nog svaret nej. Jag har dock ett dokument hemma som visar att jag är demokrat, alltså en del av demokratin. Flera av er har det också, och några av skulle ha haft det, om ni hade kommit från ett land som hade en sådan välordnad byråkrati som i Sverige. Vad jag tänker på är födelseattesten. Jag är född och då har jag del av alla demokratiskt rättigheter, och efter mognad och växande förmåga, också del av dess skyldigheter. Vi vet att så är det inte alltid överallt, men vi får aldrig vika från övertygelsen om att så ska det vara. Det ert diplom idag säger, det är att ni tagit ansvar och skaffat er kunskap och mognad i att vara demokrater, kort sagt, att vara människor.

I ert demokratiska ledarskap vill jag att ni tar med er tre ord och ibland stannar upp och speglar er i dem.

Ett: Värde – med var för slags värden laddar jag mitt ledarskap? Marknadsvärden, politiska värden, humanistiska värden, eller?

Två: Värdering – hur värderar jag de jag möter? Kort sagt, vad ser jag när möter den andre?

Tre: Värdighet - den värdighet jag som människa har för att jag är född. Det sägs ofta att värdigheten skall erövras. Jag säger att vår uppgift är att kämpa för att den aldrig tas ifrån oss. Om någon skulle ifrågasätta din värdighet som människa så svara då: men jag är ju född, liksom du.

Att vara demokratiska ledare i era trossamfund betyder också att ni är demokratiska ledare i samhället, för det är där era trossamfund finns. En av era stora uppgifter där är att motverka det som är en av vår demokratis stora faror, nämligen populismen. Populismen är när man inte längre ser individen utan beskriver omvärlden som bestående av anonyma grupper. Vi har nog alla hört: "det invandrarnas fel, det är judarnas fel, det är muslimernas fel, det är bögarnas fel"

Värdighet, och därför demokrati, bygger på att du och jag får vara just du och jag, med våra individuella rättigheter, skyldigheter och ansvar. Inte gömmas och glömmas i ett kollektiv som någon annan har skapat. Populismens konsekvens och stora hot mot demokratin är att det finns för många svar och för få frågor. Både i samhälle och i trossamfund.

En av era stora uppgifter är att tillsammans med de som ni kommer att samarbeta med, ställa frågan ”varför är det på detta viset”? Det kommer antagligen att leda till att ni har fler frågor än ni får svar, men i en demokrati kan ni utkräva ansvar och svar från de som inte svarar upp till sitt ledarskap. Tydligast är detta i våra val till våra politiska instanser, likaväl som förtroendeposter i våra trossamfund.

Vi måste motverka det som en gång skrevs i en dödsruna över en professor i Uppsala i början av 1900-talet. Om honom skrev man att ”han kunde allt, med det var också allt han kunde”. Människan, du och jag, är mer. Om vi inte tror det så begränsar vi oss till det som barn upp till 4-5 års ålder gör när de ska rita en människa. Det blir ett huvud med två ben, en huvudfoting. Allt det som finns mellan huvud och ben av hjärta och emotioner saknas.

I samtalet och debatten i det offentliga rummet hörs ibland många tvärsäkra röster. Jag vill avsluta med en dikt. Glöm inte vad poeten Lars Björklund säger i dikten Sanningen:

”Sanningen
är det enda
som kan befria oss

Ändå
är den
som säger sig äga
sanningen
farligast av alla”

 

20160208

En grund att högt värdera

Även inom staten diskuteras värdegrundsfrågor. Det finns till och med en särskild värdegrundsdelegation under regeringen.

På SST:s kansli diskuterar vi rätt ofta, både direkt och indirekt, värdegrundsfrågor utifrån bland annat vilket förhållningssätt vi som myndighet ska ha i förhållande till trossamfunden och alla enskilda personer som kontaktar oss.

Vid varje skrivbord på vårt kansli finns ett utdrag ur Regeringsformen, vår grundlag, 1 kapitlet 2:a paragrafen. Den börjar: ”Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.”

Vidare står det i denna paragraf att det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande, att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska också motverka diskriminering. Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjlighet att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas.

Både tillsammans och var för sig på kansliet har vi stor nytta av att använda detta utdrag som vägledning, tankeställare och spegel. Vi är inte enbart enskilda tjänstemän. Vi är inte enbart en myndighet. Vi är en del av det offentliga.

När jag lyssnar på den allmänna debatten och den politiska diskussionen kring till exempel flyktingsituationen, EU-migranters situation eller om enskilda bör ge gåvor till tiggare, alltså visa godhet, skulle jag vilja hitta pausknappen och läsa upp regeringsformens 1 kapitel 2:a paragraf och med all min rösts kraft stryka under orden: ”den enskilda människans frihet och värdighet”. Sedan skulle jag trycka på play och hoppas att sambandet mellan värde, värdering och värdighet skulle vara återupprättat.


2015-10-19

Det behövs fler fyrar i en mörk värld

Söndagen den 18 oktober besökte jag den Makedoniska ortodoxa kyrkan i Malmö. De firade 2-årsdagen av invigningen av deras nya kyrka, 12-årsdagen av första spadtaget och 10-årsjubileet av metropolit Pimens, biskop för det Makedoniska ortodoxa stiftet i Europa, biskopsvigning. Han residerar i Malmö så kyrkan där är också hans katedral.

Ortodoxernas liturgi är lång och deras fest efteråt minst lika lång. Lika mycket dryck som mat - och mycket mat var det. Hade från början tänkt att det tal jag förväntades hålla skulle vara kort och jag skulle säga "kul att vara här och Ni metropolit Pimen gör ett bra jobb".

Men efter att sett morgonnyheterna och rapporten om ännu ett brandattentat mot ett blivande flyktingboende var jag tvungen att ge utlopp åt min vrede och frustration.

Jag valde att tala över liknelsen om kyrkan som elden eller ljuset på berget, fyren, och biskopen som fyrvaktaren. Fyren som utplånar mörkret med sitt ljus eftersom mörkret är frånvaro av ljus på samma sätt som ondskan är frånvaro av det goda. Att fyren måste vara öppen för alla för dit söker sig människor för att få sitt samvete upplyst och söka det goda. Biskopens, fyrvaktarens, viktigaste uppgift är att lyfta blicken och se alla andra fyrar att lysa tillsammans med. Hos andra samfund, i andra religioner och tillsammans med människor av god vilja. Att också se att fyrarnas ljus kan lysa olika. Ja, ibland till och med i regnbågens alla färger.

Åke Göransson


2015-09-12

Malmöbo för en stund

Fredagen den 11 september besökte jag Malmö. En person jag mötte sa att i Malmö talar vi inte om att vara ”kommuninvånare” för det involverar olika beslut, papper och stämpel i passet. Vi säger att vi är Malmöbor och en Malmöbo kan bo här en kortare eller längre tid.

På kvällen kom jag till centralen i Malmö och såg alla nya Malmöbor som kom med tåget från Danmark, men med en mycket längre och farligare resa bakom sig. Det jag också såg var personal från Migrationsverket, Malmö stad och polisen som alla försökte hjälpa de nya Malmöborna tillrätta. Jag såg också Röda korsets sjukvårdsbuss som tog hand om skador och brist på medicin. Präster, pastorer och imamer som fick lyssna till berättelser om liv som gått förlorade på resan och frågor varför livet är så här. Volontärer från frivilligorganisationer som hjälpte till med hur man köper nya tågbiljetter, hur man hittar till en lokal för att kunna övernatta. Jag såg frivilliga som delade ut kläder och mat som skänkts av alla en envar. Sedan såg jag också barn med sina handtextade skyltar där det stod ”Welcome to Sweden” och som gick fram och tog i hand och bockade eller neg som bara ett barn kan göra. Många hade leksaker med sig som de gav till sina nya Malmöbor som var i deras egen ålder.

Vad jag inte såg var protester mot att dessa nya Malmöbor anlände och välkomnades. Jag hade väntat mig det för också i Skåne finns det politiska partier som säger sig vara demokratiska men vill förvägra vår demokrati sitt inneboende väsen, nämligen humanitet. Hur det går ihop har jag försökt, men aldrig lyckats, förstå.

Jag brukar ibland kalla mig för världsmedborgare för att slippa definiera mig utifrån kungar och drottningars byteshandel med människor genom historien eller blodiga krigs gränsdragningar mellan det som idag kallas nationer. När jag lämnade Malmö centralstation kände jag mig som en Malmöbo, i alla fall för en stund. 


2015-08-25

Invigning av Segerstedtinstitutet

Fredagen den 14 augusti deltog jag vid invigningen av Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet. Ett nationellt kunskapscentrum om att motverka rasism och våldsbejakande ideologier. Förmiddagens program ägde rum i Kungälv där institutet skall ligga. Institutet har sprungit ur det toleransprojekt som startade där för 20 år sedan efter nazisternas brutala mord på den 14-årige John Hron. Där talade bland annat Margot Wallström, Mona Sahlin och John Hrons föräldrar. De flesta talen berörde mordet för 20 år sedan och arbetet sedan dess. Jag har nog aldrig varit med någon gång där vi proffsdeltagare gjort av med så mycket pappersnäsdukar.
I en film om toleransprojektet intervjuades en kille som varit deltagare i det och han sa: När någon började lyssna på mig så börjande jag själv höra vad jag sa.

Eftermiddagens officiella invigning ägde rum i universitetets aula och förrättades av statsministern. Det var rektor, prorektor och professorer som talade. Musik spelades och vi kände alla vikten av detta uppdrag från regeringen till Göteborgs universitet.

Det var en dag full av högtidligeter, 14 tal och anföranden, tårar, leenden, många journalister och ännu fler poliser i uniform och kostym. Den sten som skaver i skon efter dagen är det som en av alla politiker sa om att vi ska sträva efter ett anständigt samhälle. På vårt kansli på SST brukar vi tala om att vi ska eftersträva det goda samhället. Varför nöja sig med mindre? 


2014-11-12

Hatbrotten hotar religionsfriheten

Vid samtal om regeringens uppdrag till Nämnden för statligt stöd till trossamfund att ”kartlägga främlingsfientliga handlingar mot trossamfund” har ibland frågan kommit upp vad det betyder att dessa fientliga handlingar kallas för främlingsfientliga. Är det så att regeringen menar att det finns icke-främlingar som utsätter främlingar för fientliga handlingar. Har vi i staten sanktionerat ett vi och ett dem?

Nej, så är det naturligtvis inte. Vad det handlar om är att det i vårt land finns personer som menar att det finns människor som inte hör hemma här, som inte är en del av vår gemenskap och därför inte har samma värde och rätt som oss. Det är en blindhet och tondövhet för det mest grundläggande i ett civiliserat samhälle, nämligen alla människors lika värde och värdighet.

Vad denna rapport visar är att religionsfriheten hotas genom hot och våld mot många av våra religiösa samfund. Enskilda människor och grupper hindras i sin grundlagsfästa rätt till religionsutövning. Troende barn och ungdomar bemöts i skolmiljöer som om de vore annorlunda. Respekten för varje människas personliga ställningstagande till tro eller för den skull att inte tro respekteras inte.

Vårt uppdrag var att kartlägga och föreslå åtgärder så att dessa fientliga handlingar inte längre är och blir en del av mångas vardag. Att reflektera kring och arbeta med utmaningen hur vi ska forma ett samhälle där ingen är främling inför en annan, är ett uppdrag vi alla har som samhällsmedborgare.


2014-06-11

Ett gott samhälle bygger på goda krafter

Att ett gott samhälle förutsätter goda krafter är nog något som vi tycker både är självklart och håller med om. Goda krafter hittar vi runt omkring oss, både där vi förväntar oss och där vi av olika skäl inte letat.

Nämnden för statligt stöd till trossamfund (SST) har som en av sina uppgifter att skapa mötesplatser och arbetsformer för de statsbidragsberättigade trossamfunden och kommunerna inom krisberedskapsarbetet och arbetet för social hållbarhet. Gäller också på regional och nationell nivå. Trossamfunden är en viktig aktör i civilsamhället för det arbetet.

Ingen annan sektor samlar så många människor under en vecka. Trossamfunden besitter en unik kunskap och erfarenhet kring integrationsarbete, för det är deras vardag. De lever med mångfald som både styrka och utmaning mot enfald. De erfar att bristen på insikt kring hur vårt land och våra lokalsamhällen faktiskt ser ut leder till åsikter som från tid till annan hotar både religiösa lokaler, grupper och individer.

SST:s erfarenhet är att när företrädare för kommuner och regionala nivåer möter trossamfunden, till exempel i interreligiösa råd, för samtal om hur man gemensamt kan arbeta för ett gott samhälle och tillsammans motverka det som hindrar så gör det skillnad.

SST:s   erfarenhet är också att ett sådant möte måste hitta former där man bekräftar varandra, hittar strukturer som inte är personbundna och framför allt finner en trygghet i att man har samma mål och att man vågar formulera det tillsammans. En handledning, för kommuner och landsting, har tagits fram för detta.

Vid ett seminarium anordnat av SST för en tid sedan, kring krisberedskapsarbete och social hållbarhet, fick panelen med företrädare från andra myndigheter och kommuner frågan om hur man såg på att samarbete med trossamfunden. En kommunal företrädare från södra Sverige svarade då: ”Om trossamfunden är viktiga för våra medborgare så måste också trossamfunden vara viktiga för oss, annars bryter vi det sociala kontraktet”.

Svårare än så behöver det kanske inte vara.

Åke Göransson


2013-08-19

Det sociala kontraktet

Ett av de tre seminarier som SST var med och arrangerade under årets Almedalsvecka handlade om trossamfundens roll tillsammans med andra aktörer när det gäller social oro.

Panelen fick frågan om hur de såg på trossamfunden. Den tjänsteman som kom från Malmö kommun svarade så här: "Om trossamfunden är viktiga för våra medborgare så måste också trossamfunden vara viktiga för oss, annars bryter vi det sociala kontraktet".

Vore spännande om t ex fler kommuner kunde tänka på trossamfunden som en del av det sociala kontraktet. Då skulle vi komma ifrån diskussionen kring huruvida en sekulär stat kan eller inte kan stödja religion med offentliga medel. Då skulle det i stället handla om hur kommunen, och för den skull också staten, skall förhålla sig till sina medborgare.  Gäller lika väl trossamfund som idrotts- eller kulturföreningar.

Det sociala kontraktet förutsätter förtroende och ömsesidighet. Den sociala oro vi sett under året både i Sverige och i flera europeiska länder kan vara en varningssignal om att det sociala kontraktet är på väg att sägas upp. För att travestera en gammal ordvits: "Vi har folket bakom oss, långt bakom oss."

2013-04-08

Kan religion tigas ihjäl?

Många partier har under våren haft stora samlingar. Allt från partikongresser till konferenser för t ex alla kommunalpolitiker. Man har där beskrivit sin historia, Sveriges historia och i bästa fall också framtiden. Hos de flesta partier har det funnits ett gemensamt drag. I beskrivningen av historien och visionen av framtiden har aldrig religion och religiösa företrädare nämnts som en av de krafter som format och formar vårt land.

Är det fråga om religiös dövhet, värderingsmässig blindhet eller bara färgbrist på den verbala paletten när verkligheten skall förklaras och beskrivas.

Ingen annan samhällssektor samlar så många människor under en helg till olika aktiviteter. Vilken annan samhällskraft, som också samlar andra goda krafter, har gått till storms mot migrationspolitik (oberoende regering), papperslösas rätt, vapenhandel och vapenkontroll? På vilka andra platser i vårt samhälle hittar vi integrationsarbete i praktik? Skapande av ett "hemma" i ett nytt och ibland oförstående land? Erbjuder rum för samtal om mål och mening för dem som andra definierar att de lever i utanförskap?

Tack och lov att religion inte är beroende av opinionssiffror.

Åke Göransson


2013-03-01

Välkomna till min blogg!

Här kommer jag några gånger i månaden dela med mig av tankar som rör SST och den omvärld vi finns i som myndighet. Det kan röra frågor om förhållandet mellan trossamfunden och övriga civilsamhället, religionsfrihetens möjligheter och gränser eller trossamfundens roll i samhälls-bygget. Kanske kommer jag att dela med mig av några av de spännande fikasamtal som vi på kansliet brukar ha i vår soffhörna eller glädjeämnen och frustrationer från sammanträdesbordet.

Det jag tänkte dela med mig av idag är något jag formulerade i mitt slutanförande vid SST:s konferens "Demokratin behöver oss" den 6 februari inom vårt regeringsuppdrag att föra en utvidgad dialog med trossamfunden kring demokratibefrämjande arbete. Vi har i den dialogen valt att se på mänskliga rättigheter som en del av demokratin. Du kan läsa mer om konferensen på hemsidan och demokratisminister Birgitta Ohlssons inledningsanförande kommer i vår årsbok.

Nu ska jag citera mig själv från konferensen:
"Om mänskliga rättigheter bygger på den internationella och nationella samhällsgemenskapens vilja och vision om vad ett gott samhälle är, och för den skull också om vad ett gott liv är, med hjälp av och i dialog med religiösa och humanistiska ideal, borde de då inte också gälla i våra samfund? Kanske kunde man uttrycka det så här: Mina rättigheter gentemot staten är mina skyldigheter mot mina medmänniskor.

Det är ingen juridisk fråga primärt utan en etisk, kanske till och med moralisk. Vi har på något konstigt sätt kommit dit hän att det en gång religionerna lärde staten, måste nu staten ibland lära religionerna. Jämställdheten mellan könen, människors lika värde oberoende sexuell identitet, rätten att få utöva sin religion utan trakasserier, rätten att yttra avvikande åsikter eller vad det nu må vara. 

Göran Rosenberg skriver i sin bok "Plikten, profiten och konsten att vara människa" så här: "Människans benägenhet till synd, som är en central föreställning i många religioner, är bara en specialformulering av människans benägenhet att tillfredsställa sina individuella behov på bekostnad av sina individöverskridande förpliktelser." Kanske gäller det också grupper med stark identitet. Det ligger en spänning i det som inte behöver vara nödvändig, kanske inte ens önskvärd."

Åke Göransson

Besöksadress: Gustavslundsvägen 18, 2 tr, Bromma / Postadress: Box 140 38, 167 14 Bromma
Telefon: 08-453 68 70 / Fax: 08-453 68 29 / e-post: info@sst.a.se